Åter
vändningen
Kapitel
1
Det
blev mörkt. Jag förstod inte varför. Hans mjuka röst flög i
genom mig. Han sa ”Är du vaken?”. Jag öppnade ögonen och sa
”Michael?”. Han skrattade och sa till sina kompisar ”Okej, hon
är vaken!”. Jag log, och jag vet inte varför. Sen hjälpte han
mig upp från golvet. Jag sa ”Vart är jag?”. Han skrattade igen
och sa ”Vi är vid skolbiblioteket”. Jag sa ”Och hur kom jag
när på marken?”. Han sa ”Ja, du tittade på nått sen skrek du,
och sen svimmade du!”. Jag blev förvånad och jag försökte tänka
tillbaka. ”ehh, jag minns ingeting av det!”. Han bara log och sa
”Jag måste gå nu, jag har SO nu!”. Jag sa ”Okej” och log
tillbaka. Han gick iväg ifrån mig, jag försökte tänka tillbaka
igen vad som hade hänt. Det kom upp en snabb sak i mitt huvud. Jag
blev rädd och ramlade på golvet. Det jag såg i mitt huvud var inte
alls som jag trodde, och jag vet inte varför jag reagerade som jag
gjorde. Jag såg att jag såg en varelse som jag aldrig sett förut,
den var liten. Jag... Sen minns jag inge mer!
Kapitel
2
Jag
hade gått till min lektion efter jag hade tänkt så jag skulle
komma ihåg allt och alla. Vi hade visst geografi.
Så här långt har jag kommit i min nya bok jag är inte klar med den än! :)
3 kommentarer:
Jättebra Nova, och modigt att våga publicera det du skriver :)
Så duktig som du är blir du nog en stor författare, ser med spänning fram med fortsättningen på din bok. Mormor
Jaa... Nu har kommit lite längre! Men tack Momo & Mamma!
Skicka en kommentar